Mors dag...

...firades på Wanås.


Morsan

Wanås

Skulpturutställningen på Wanås utanför Knislinge måste vara ett av Sveriges allra bästa utflyktsmål. Verkligen något för alla. Roligt, spännande, intressant. ÅK DIT!
Samspelet mellan konsten och naturen är oerhört inspirerande.
Kolla:




































(den kissande kvinnan är en favorit...)

Gick vilse

Oj, vad jag gick vilse i kvällens föreställning för en Rotaryklubb. Det satt många i publiken som sett mig det senaste året, så jag ville bara köra mitt senaste och det funkade bra. Kom igång fint och hade publiken med mig.
Men mitt i föreställningen började jag tänka och hoppade av misstag över ett långt sjok som jag sedan inte hittade tillbaka till. På detta körde jag, eller tänkte köra sången om Bosse och Leif och mitt i låten kom jag av mig igen. Jag försökte hitta tillbaka till texten, men det var helt blankt i huvudet. Vilken obehaglig känsla!
Det var bara att erkänna med ett leende och jag lyckades trassla mig ur med äran i behåll. Det blev en helt ok men annorlunda föreställning.
Tack till Mats för förtroendet. Igen. Det värmer.

Annars har det varit en spännande dag. Jag gick en kurs i havskajakpaddling och jäklar vad det blåste och vilka vågor vi fick känna på. De flesta kapsejsade, men jag klarade mig. Fast jag fick rulla ner i det iskalla vattnet ändå när vi gjorde räddningsövningar. Kul kurs och himla trevliga människor. Del två är nästa lördag. Hoppas på sol och vindstilla då...

Högt tempo, sa Bull.

Kom in i högt tempo på kvällens gig i Lund. Jag vet inte exakt varför det blev så, men stämningen var sådan och det var väl helt ok. Publiken var sjukvårdsfolk från en klinik på nya Skånes Universitetssjukhus och de hade ätit gott och precis innan mig hade de en tävling som de löste väldigt roligt. Så stämningen var hög redan innan jag gick på och tack till mig själv för att jag tagit med ljudanläggning. Den behövdes.
Som sagt så blev det kulsprutesnack och jag fick till en del bra härochnu. Gott jobb i högt tempo för glada människor.

I morgon skall jag öva på att välta med en kajak i havet. Det blir DJÄVLIGT KALLT!
Skulle behöva sova men har såklart post-gig-syndrom. Vaaaaaken!

Riktigt svårt

Dagens bägge jobb var riktigt svåra med många fällor att falla i, men jag klarade mig bra.
Först var jag konferencier, eller moderator, hela eftermiddagen på en konferens om bemötande gentemot personer med psykiska problem. Arrangör var Frivilliga Krafter och det kom ett sjuttiotal personer, både brukare, volontärer och folk som jobbar inom psykiatrin.
Jag tycker att det blev väldigt bra med min roll som konferencier och jag fungerade även som diskussionsledare med en panel bestående av fem personer där även publiken var med och jag lyckades balansera upp det så att folk fick komma till tals utan att det flippade ut. Det var inte lätt, men jag hade alla känselspröten ute hela tiden och fick till det ordentligt. Intressant också att se hur alla reagerade på Ingemar Bindbys alter ego Sven-Arne som tog över showen helt ett tag.
På kvällen ståuppade jag i Trelleborg för nio personer, chefer för omsorgen i Malmö, som konfererade på mysiga hotellet Duxiana. Nio personer är egentligen omöjligt få, men jag hittade även här en bra balans, nu mellan "samtal" och "föreställning". De var hur trevliga och öppna som helst och vi fick en go stund tillsammans.
Problemet med så få i publiken är att de blir individer och inte en anonym publik där de kan släppa loss, men de kändes prestigelösa så det funkade ändå. Sa jag att det var idel kvinnor? Nä, det behövdes inte...jag sa ju prestigelösa.

Denna dag...

...har varit ickekreativ.
Var på kontoret men fick inte riktigt gjort något ordentligt.
Var på ett möte om ett jobb i september men mötet ledde ingen vart.
Kollade på dykgrejor men köpte inget.
Nu har jag skördat årets första rabarber och verkligen gjort en paj. Så kom jag till slut till skott med något.

Idag

Städat kontoret. Check!
Skrivit material...eh, nä.

Nedräkning

Jag har fem föreställningar kvar innan jag skall vara lite ledig. I år blir ledigheten uppdelad i tre perioder, två veckor i juni, två veckor i juli och så skall jag ta en dykvecka i september. Det är ovanligt mycket ledigt för att vara jag, men jag behöver det.
Så de kommande veckorna skall jag förbereda sommarkurserna och skriva nytt material (!?) och komma i ordning, typ städa upp på kontoret. Det är i alla fall en målsättning...

Där kom floppen

Tur i oturen att jag var bland vänner när jag fick årets flopp idag. Inte mycket att orda om: timingen var fel, ljudet var fel, lokalen var fel. Det var helt fel för standup, men jag körde ett kort set i alla fall och fick lite skratt fick grattat jubilaren.
Nu: gå vidare!
Bra dag annars, först sol och boule med kompisar och sedan Olympia och seger för HIF och dessutom systersonen som spelarmaskot vid inmarschen och han syntes på storbilden. Coolt.
Är knallröd i pannan och på näsan efter mycket utevistelse.
I morgon blir det trädgårdsarbete och rörmokeri.

Allerum

Nä, det blev ingen flopp idag heller. Ta i trä...
Byföreningen i Allerum hade pubkväll och jag gillar verkligen såna kvällar där folk samlas över generationsgränserna och bara har kul ihop. Gott folk.
Dessutom ett supertrevligt bemötande från alla arrangörerna. Härligt.
Jag hade med min ljudanläggning och körde en skön och spontan föreställning där jag blandade och gav efter behag från min samlade produktion. Jag lät stunden avgöra. Det flöt på smidigt och det blev mycket "här är vi och vi har kul ihop"-känsla.
Efteråt fick jag många positiva kommentarer och ännu en gång är det bevisat: ut till byföreningar och bygdegårdar! Det är där det händer...

På väg mot floppen?

Alla som håller på med standup och artisteri vet att man aldrig är bättre än sitt senaste gig.
Jag har nu en riktigt lång serie med idel fyror och femmor och jag vet att förr eller senare kommer skitförestälningen. Fast nu har jag börjat nerräkningen inför sommarsemestern och när jag ser på de gig jag har kvar är där ingen given kandidat. Skall jag få gå av på topp?
Spänningen stiger.
Idag uppträdde jag för ett jäkla gott gäng från pappersbruket i Hyltebruk som kommit till en restaurang i Helsingborg för att fira. Det var folk som jobbat i 25 år som fick guldklockor och jag skulle köra till desserten. Eftersom desserten blev försenad erbjöd jag mig att dela upp min show i två pass och körde först 20 minuter i väntan på desserten, och sedan ca 30 min när de ätit klart. Det funkade även att göra så och jag hade hur kul som helst, fick till mycket härochnu-känsla och jag fick en hel massa gott beröm efteråt. Fasen vad gott det är med vanligt folk som bjuder på sig själva och har sån skön energi som Affe och de andra som svarade härligt och ärligt och kommenterade öppet och smart. I like.
Trist att personalen började duka ut och slå ut kassor och snacka högt mitt i mitt andra pass. Där kunde det gått åt pipsvängen, men jag borrade ner hälarna och kämpade ända in i kaklet. Hu, vad dåliga metaforer...
Hursomhelst så blev det en riktigt lyckad show och fiaskot kom inte idag...
Fortsättning följer.

Edens vårdcentral

Det är olika, olika gånger. Idag körde jag standup klickan elva på förmiddagen för elva personer, varav tio kvinnor och en man, när resursteamet på Edens vårdcentral firade framgångar i sitt samarbete.


Det här skulle kunna bli en stel tillställning, men tjo vad kul det blev! De var med på noterna och bjöd på skön energi och härliga skratt och jag hade hur kul som helst.
Trots att de var så få och satt i ett litet konferensrum så satte jag upp min lilla minsta ljudanläggning och det var bra, det blir mer "föreställning" och mindre "samtal" då.
Jag skulle köra kl 11 till 12 och klockan 11 började jag och femton sekunder i 12 avslutade jag. Snyggt!
Det är verkligen gott att få vara med och förgylla vardagen lite för folk som jobbar hårt med de allra mest komplicerade fallen. Det är nog inte alltid så tacksamt, men nu fick de i alla fall en god timme med mycket skratt.
Fick nyss ett mail från dem där det bland annat stod: "...hur du trots det "torra" rummet och få lyssnare, kunde slappna av och köra din grej. Vi skrattade och torkade tårarna över en god lunch sedan. Otroligt vilken förmåga du har att finna sammanhang och snappa upp vardagen."
Då blev jag glad.

Proffsig...

Jag var proffsig ikväll. Hade med mitt eget ljud, kom i god tid, gjorde en presentation av mig själv och att jag snart skulle köra en show, körde sedan 35 minuter där jag kände av stämningar och hade fin publikkontakt, fick fin respons och fick en standing ovation (!) och blev inklappad.
Jag hade helt enkelt järnkoll.
En bra kväll. En fredagkväll i Torekov.

Sjuksköterskans dag i Jönköping

Efter Gävledagen blev det tidig revelj och återigen fick Göran sköta ratten, nu söderut.
I Jönköping blev jag avsläppt på vårdhögskolan där man firade Sjuksköterskans Dag. Jag lyssnade på utmärkta föredrag och jag blev både imponerad över vad folk åstadkommer och stolt över att vara (visserligen passiv) kollega med dem.
Jag avslutade dagen med 30 minuter och det gick väldigt bra. Som det brukar när det är vårdfolk. Min grej, helt enkelt.
Nu sitter jag på tåget hemåt och bloggar via telefonen. Modernt. Lyssnar på en podcast av Filosofiska rummet som handlar bland annat om bloggar, Facebook och twitter. Omodernt.
I morgon är jag, faktiskt, helledig. Det behöver jag.

Infranord i Gävle

Två dygn varav 12 timmar var jobb.
Så mycket tid la vi, förutom repetitioner, på Tre Flugors återföreningsgig i Gävle.
Jag tog buss till Makaryd på måndagen och sedan körde Göran upp Arja och mig i sin sprillans nya Audi. Det är långt att köra och vi hann inte fram för att se HIF mot Gefle, med vi följde matchen på radio och internet och 3-1 satt hur fint som helst. Inte blev det sämre av att HIF bodde på samma hotell som vi så jag kunde gratulera boysen personligen. Kul.
De var förresten förvånansvärt avmätta, det är väl bara ett jobb...
På tisdagen var vi på plats på Gasklockorna kl 10 och träffade Inger från Infranord och de synnerligen smidiga och trevliga ljudteknikerna.


Lokalen var fantastisk och scen, ljud och ljus var helproffsigt. Så kul det är att jobba då.
Hela eftermiddagen höll vi sedan i en guldklockeutdelning, 134 st, och vi körde dessutom lite standup och sjöng vår specialskrivna visa. Sedan blev det en liten paus och därefter middag där vi gjorde en förshow och en lite längre show till kaffet.


Våra sånger satt perfekt och vi sjöng som aldrig förr. Tack vare bra medhörning satte vi stämmor och timing perfekt.
Efteråt fick vi finfin feedback och vi fick köra specialvisan en gång till.
Kl 22 var vi färdiga. Helt färdiga.
Men nöjda. Mycket nöjda.

Bilen rullar...

...mot Gävle. I morgon skall Tre Flugor uppträda på ett företagsarrangemang på Gasklockorna och vi får köra upp redan idag för att kunna soundchecka innan showstart som är klockan ett. Sedan kör vi i stort sett nonstop till kl 23. Mycket comedy blir det...
Göran kör, Arja blundar:

"Dansa house med Henrik Schyffert"

Bra rubrik på ett blogginlägg.
Men vi tar det från början.
Idag var jag i Svedala på tennisklubbens årliga gala. Jag hade tagit på smokingen och var konferencier och höll i prisutdelningarna och en liten tävling och körde standup mellan varven. Det fungerade väldigt bra och jag är extra nöjd med mina intervjuer med vinnarna som jag tyckte blev riktigt bra. Standupen blev ingen rockenroll, men det blir det aldrig när det är barnfamiljer för folk blottar sig inte och skrattar inte ut när barnen är med. Men jag är nöjd med min insats och jag tycker att de fick en fin gala.
När jag kom till Helsingborg körde jag ner till The Tivoli där hela (nästan) Big Comedy-gänget satt i Vinylbaren. Det var gott att träffa och krama om allihop och jag hann byta några ord med Robin, Marika, Elina, Felix, Fredrik och Henrik. Nu skulle jag dels köra bilen hem (=alkoholfri Carlsberg, förvånansvärt god) och dels upp på morgonen så när alla skulle upp på dansgolvet bestämde jag mig för att dra hemåt. Då sa Henrik S: "Va, skall du åka hem när du kan få dansa house med Henrik Schyffert".
Fanken vad jag gillar den pågen...

Vad är en karriär?

När jag är i Stockholm blir det så tydligt att det finns olika sätt att mäta "framgång" som ståuppkomiker.
För många mäts framgång i vilka kändisar man känner, hur känd man själv är (oavsett vad man är känd för) och inte minst hur mycket man syns i TV. Det namedroppas och jämförs.
Ofta mäter även publiken och folk i allmänhet standupframgång i samma termer.
Men det är ju så mycket mer komplext än så.
Man kan mäta i kvalitet, i rutin, i teknisk skicklighet, hur efterfrågad man är (antal bokningar), hur mycket pengar man spelar in, i vilken grad man är ärlig mot sig själv och gör sin grej, hur nyskapande och kreativ man är, vilka klubbar man blir bokad på, osv...osv...
Det är här någonstans man måste försonas med sig själv. Är mina ambitioner rimliga och ärligt menade? Är jag trogen mina ideal? Gör jag det jag vill?
Jag tror att just det egentligen är mycket viktigare än vilket karriärssteg man står på. Konkurrensen i branchen är stenhård. Publikens och kollegornas dom är skoningslös. Vissa blir populära och kommer in i värmen fort, vissa kämpar på utan att bli proffs.
Men har du ett bra omdöme och är ärlig mot dig själv kan du leva och ha galet roligt i standupvärlden. Som proffs eller som glad amatör. Jämför med teatervärlden, musikbranchen, idrottsvärlden. Där finns hela spektrat från nybörjare till etablerade proffs. Och nu finns det även i den svenska standupvärlden. Det tycker jag är bra.
Jag är vuxen och trygg och har en djup förankring i verkligheten. Det är mitt fundament. Jag vet vad jag vill och jag kan ibland vara stolt över vad jag åstadkommer.
Såklart skulle jag gärna sälja ut konserthus eller åka med på Big Comedy. Och det kanske kommer.
Jag har två tydliga mål med min standup:
1. Att bli bättre.
Hela tiden. Allt jag gör syftar åt att utvecklas. Jag är nyfiken på konstformen och dess möjligheter. Jag funderar, utforskar, provar idéer och teoretiserar. Och jag tycker själv att jag utvecklas.
2. Uppträda på heltid.
Det fantastiska är att jag kan leva på min konst. Det är galet inspirerande.
Men framförallt blir jag verkligen bättre och säkrare och yrkesskickligare. Fortfarande.
Det är min "framgång".
Sen får jag se vad framtiden har att erbjuda mig. Regissera mer? Skriva en bok? Göra en mer sammanhållen föreställning?
Hrm...

Sopor

1982-88 sommar- och extrajobbade jag med att köra sopor. Det var ett väldigt bra extrajobb. Jag fick lära känna många trevliga, udda och intressanta människor och jag var med om en massa märkliga situationer.
1982 hade kommunen flyttat upp renhållningen till det då öde området mittemot tippen. Jag var arbetslös och träffade av en slump lumparkompisen Lars som sa att de behövde folk på renhållningen. Jag cyklade dit och på stående fot fick jag en anställning av Kalle Lund. Jag minns tydligt hur jäkla glad jag blev.
Sedan fick jag prova på allt möjligt, som att stå på tippen och dirigera bilar medan måsarna sket på mig, att köra sopor på bondgårdar och navigera till dem med hjälp av kassettband med instruktioner ("sedan tar du första vägen till vänster, kör in på gården och så står tunnan bakom röda ladan"), backa med containerbil i extremt trånga passager och hunsas av gårdsförmannen Kirre (även kallad Fisse eller Djupalommor).
Igår slöts cirkeln på ett fantastiskt sätt när Renhållningsverket hade flyttfest för att de flyttar kontoret ner till Knutpunkten, och jag fick vara toastmaster och komiker.
Det blev en bra tältfest med finfint flyt, trots det iskalla vädret.
Jag hade riggat mitt ljud och ljus och det funkade kanon. Nils H grillade och Peter Trollis Ehsing mingeltrollade och körde även sin scenshow. Han är riktigt, riktigt bra. Imponerande.
Jag körde även lite ståupp och det funkade bra och jag körde till och med mitt tippen-material även om de flesta redan hört det.
Allt som allt en riktigt proffsig insats som jag kan vara mycket nöjd med. Extra kul med så många bekanta ansikten i publiken.

Trådband

Min kontorsgranne Wille på närradion skall digitalisera gamla trådband med tal på. Det är otroligt bra ljudkvalitet och trådbandspelaren är sjukt fin.


Själva trådbanden ser ut som vanlig ståltråd.
Snacka om teknikhistoria!

Radius

Fråga mig inte vad det är de gör, men det har med styrning av system för vattenverk och sånt, men trevliga är de och idag var det mässa och föredrag och sen blev det middag på kvällen och då kom jag in i bilden.
Femtio män och en kvinna.
Borde vara svårt läge, men jag kände mig i toppform och det blev en riktigt vass föreställning med mycket "här och nu". Det är inte ofta en så homogen samling män kommer loss som de gjorde och jag känner mig riktigt stolt och stärkt. Bra publikkontakt, Martin! Bra lyssning, publiken!
För övrigt var de i Helsings festlokal på S Storgatan och det var väldigt mysigt där. Väldigt.
Jag hade en toppenkväll och dessutom vann HIF igen. Elva poäng ner till tredje plats! Oj!

Pensionärer

Det blev en skön eftermiddagsföreställning på en pensionärsförening idag och jag hade kul och de hade kul och jag blev glad av att träffa dem och av alla snälla och uppskattande ord som jag fick efter föreställningen.
Extra upplyftande var att
- jag använde min guitalele (minigitarr) för första gången
- förra ägarna till Karlssons El var där och de påminde mig om att jag köpte min näshårstrimmer hos dem. Den näshårstrimmer som jag använde i mitt enda TV-framträdande (Släng dig i Brunnen 1999) och som gjorde mig till "mannen som gav näshåret ett ansikte"
- en nittioårig dam längst fram skrattade så tårarna rann. Så himla härligt!
Nu tjugo minuter på soffan!

Tylösand

Början av veckan har varit fylld med repetition med Tre Flugor, kontorsarbete, skrivarträff med Lena F, sånglektion och lite annat smått och gott.
Veckans första gig var igår, onsdag, när jag körde upp till Tylösand för att träffa cirka hundra chefer och ledare som hade Ledarskapsdagar. Alla var medlemmar i ST, SKTF, Unionen eller Finansförbundet och de hade haft föredrag på dagen och nu var det middag.
Tylösand ligger bedövande vackert och konferenshotellet är riktigt bra. Scen, enkelt ljus och en trådlös mikrofon fanns på plats. Det är alltid svårt att köra i restaurangers ljudanläggningar för man hör inte själv hur det låter ut när ljudet kommer från takhögtalare så jag hade lite problem med publikkontakten och ukulelelåten körde jag acapella. Det funkade även det.
Jag uppträdde på standardvis "till kaffet" och körde kanske lite länge, ca 50 minuter. Men de hade kul hela vägen och jag blev inklappad och fick göra extranummer och det är alltid ett gott betyg. Efteråt fick jag många sköna kommentarer och folk är upprigtigt förvånade över att de inte sett mig i TV och det var flera som kom fram och tyckte att det borde jag vara. Med i TV alltså. Jaja.
Det var ett gott jobb för gott folk.
Nu rullar veckan på i tempo furioso. Två föreställningar idag och långa konferenciergig både fredag och lördag.
Missar HIF idag. Seger och de drar ifrån ytterligare. Vad är det som händer?

Kalmar

Söndag:
Nästan 3,5 timmar dit och dryga tre timmar hem. Det är långt att köra bil mellan Helsingborg och Kalmar. Men det var värt det.
Njurmedicinskt Vårmöte 2010 hade invigning i Kalmarsalen och det var en riktigt skön scen och salong och trevliga tekniker och med 200-300 förväntansfulla och nyktra personer i biosittning är redan halva målet nått. Att det sedan är sjukvårdsfolk gör ju inte direkt saken sämre. Jag kunde lätt kört en timme men de hade en tid att passa, maten, så jag kunde bara köra 30 minuter och det var hur kul som helst. Applåderna ville inte sluta, men det fanns inte utrymme för extranummer, maten kallnade, så det var bara att tacka och skicka vidare.
Fick dessutom till några bra specialskrivna skämt. God känsla.
Tack till Malmö Kongressbyrå och Johanna och tack till arrangörsgruppen från Kalmar. Trevliga människor! Och tack för den väldigt snygga vasen!
Scenen:


Salongen: