Det var "knökafullt" i Grytan i Helsingborg ikväll. Så många har jag nog aldrig sett där. Minst 5000 personer. Kanske 7000.
Och vilket tryck det blir!
Arrangemanget är väl mest att likna vid Allsång på Skansen och jag har nu varit med i sju säsonger. Jag noterar:
-vi fick stående ovationer. Av mer än 5000 pers. Det känns.
-det blev mycket känslosamt på slutet när vi i ensemblen tackade Olle och han fick publikens kärlek. Olle har just gått igenom en tuff tid i sitt liv och jag kände tårarna tränga fram och det var flera av mina artistkollegor på scen som kände likadant.
-jag körde sex extremt tighta minuter god standup och fick väldigt bra respons. Galet bra respons. Objektivt var det en stor succé, subjektivt ångrar jag några val jag gjorde och att jag missade min slutpoäng (nyskriven för dagen)
-jag testade ett annat helt nyskrivet skämt för första gången. Inför 5000 pers. Det var modigt (dumdristigt?) gjort, men det funkade kanon. Tack till min bror Håkan för observationen.
-jag sjöng och spelade ukulele inför 5000 pers och det funkade. Det blev inte pinsamt.
-vid KuliJuli är det enda gången som jag får skriva autografer. Det gör jag så gärna!
-det är en skön och kollegial stämning backstage. Olle väljer artister som levererar utan att vara divor.
-jag fick så värmade kommentarer efteråt. Bäst är när folk kommer fram och säger att jag gått framåt. De stannar kvar bara för att säga det till mig. Tack, tack, tack.
-jag fick så värmade kommentarer efteråt. Bäst är när folk kommer fram och säger att jag gått framåt. De stannar kvar bara för att säga det till mig. Tack, tack, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar