Här och nu

Jag har varit några dagar i Paradiset, hos J och K i deras undersköna stuga precis vid en liten sjö i Sörmland.
Jag har varit på besök i stugan i stort sett varje år sedan över tjugo år och det händer alltid något märkligt med mig när jag kommer dit.
Det börjar när jag kör in på en speciell kurvig väg med några kilometer kvar.
Lugnet kommer över mig.
Jag går ner i tempo.
Jag är här.
Nu.
Jag blir lugn.
Efter ett par dagar med morgondopp, kvällsdopp, kantarellplockning, abborrfiske, kajakpaddling, bryggfrukostar, bokläsning och lugna samtal inträder nästa fas.
Mina sinnen skärps.
Jag känner kaffedoften tydligare, hör kluckljuden under bryggan, känner solen mot min hud...
Det är en mäktig känsla av närvaro.
Jag har försökt med mindfullness och avslappningen på yogan men allt jag kan tänka då är att jag försöker vara mindful och avslappnad.
Men jag är inte så närvarande och en del av naturen och livet som när jag sitter på sjön och metar, står på badbryggan och skall hoppa i, äter K's nybakade frukostbullar...
Det är mindfullness i koncentrat.
Här och nu. Bara här och nu.

Standup på danska

Kolding, 130604, kl 14.58.

Jag måste tillbringa mer tid i Danmark. Det är nåt spännande och exotiskt med det här landet. Språket, människorna, atmosfären, den slappa stilen...

Min gamla romantiserade bild av Danmark fick sig en rejäl törn när jag jobbade här. Såg inskränktheten, nationalismen, byråkratin, hierarkin och det var inte vackert. Jag har sedan dess knappt varit här, förutom en del turer till Louisiana för konst och till Strandborg för att "spise smörrebröd og et set".
Jag har inte ens danska pilsner hemma längre. Skandal!

Idag har jag uppträtt 30 minuter på danska och även om jag stapplade lite i språket och mina specialskrivna skämt föll pladask så lyckades jag fånga dem och jag fick mycket beröm efteråt. "Jag gillar inte standup men det här var med hjärta". (Fast sagt på danska). Man tackar.

Danmark är ett litet land. På två och en halv timme hinner man nästan genom hela landet så Kolding på Jylland ligger inte så långt borta likväl. Utanför tågfönstret passerar ett böljande landskap med betande kor, nästan utblommad raps och små byar. Nu fattas bara "bonderöven".

Allerum rockade(s), igen

Jag har ståuppat på Allerums golfrestaurang de två senaste åren när byaföreningen haft pubkväll. Förra året blev en av mina roligaste föreställningar någonsin.
I år tog jag med Göran och vi körde Stående Ovationer och precis som i fjol blev det en höjdarkväll!
Vi har haft en känsla att föreställningen fungerar bäst i en intim miljö och precis så är det. Vi behöver se och nå alla och folk måste känna sig så trygga att de vågar svara och komma med förslag. Då blir det oerhört spontant och bubbligt och når nya höjder.
Allt funkade och det blev hundra minuter konstant skratt. Folk ville vara delaktiga och det kommenterades friskt och folk ville verkligen argumentera för den skylt de valt. Vi tog upp alla trådar vi hittade och höll oss kvar i dem. Vi vågade vara fräcka och nästan oförskämda men balanserade hela tiden rätt. Det blir helt enkelt vansinnigt roligt och applåderna ville aldrig sluta. Vi kunde lätt kört en timme till men i alla fall jag var helt utpumpad och slut. Det fick räcka där, energin var förbrukad.
En fantastiskt bra kväll!
Tack till Staffan o Eva på golfrestaurangen för smidigt samarbete, till Majken och de andra i byaföreningen som arrangerat (synd att det inte kom ett tjugotal till, hur tänker folk när de inte stöttar ett sånt initiativ?) och kärlek till mina fina vänner som åkt till Allerum för att se oss.

Stockholm

Igår var jag på underbara Fotografiska där Karin A ordnar standup. Jag fick en hel supportakt på 25 minuter och man kan väl säga att det gick "rätt bra". Det gick väääldigt bra.
Jag var stark, rolig och intensiv och fick tokfin feedback från publiken efteråt.
En kvinna berättade att hon inte gillat standup i 25 år men att jag fick henne att ändra uppfattning och hon tackade mig för det. Oj!
Jag rodnar.
Har dessutom hunnit med två kvällar på Norra Brunn och Brunnen är alltid Brunnen. Igår var jag mycket kompetent konferencier och fick ihop kvällen så vi var färdiga innan 23 trots att det var fyra komiker. Proffsigt!
Ikväll är det "på det igen" på Norra Brunn och då skall jag vara världsklass! Hej hybris.

Utsikt

Paddlade till Finnhamns vandrarhem idag. Det är i Stockholms skärgård. Två mil i motvind. Finfin tur.
Vy från rummet:


Från bastun:


Från matsalen:


Blå himmel klockan 21.00:


Och jajjamensan, stället kallas Utsikten!

Olika men ändå lika...

Maj månad har bjudit på många olika jobberfarenheter. Senaste veckorna har jag bland annat:

- kört till Göteborg för att åka ut till Älvsborgs fästning och där uppträda för folk från elbranchen. Ekande tegelvalv och 95% karlar i publiken.


- varit moderator på ett seminarium om tillväxt i Landskrona och hållit i ett panelsamtal. Därefter kört standup på kvällen på samma scen.


- träffat företagare från Markaryd på finfina restaurangen Gräddhyllan och samtidigt hittat en härlig paddelsjö.
- uppträtt för Kommunalpensionärerna i ett ekande Folkets Hus


och för SPFs pensionärer utomhus på ett torg.


Pensionärer is da shit!


- skojat med Intresseföreningen (!) för bostadsrättsordf i Norra Skåne på en perfekt konferenssittning som avslutning på en tvådagarskonferens.

Olika förutsättningar och olika grupperingar men ändå samma mål: här skall det skrattas!
Och det märkligaste är: det funkar!

Att vara i stunden!

Ibland när jag uppträder händer det att jag och publiken hamnar i ett märkligt tillstånd där vi plötsligt kommunicerar på ett helt nytt plan.
Min dotter sa en gång när hon gick på lågstadiet och fröken frågade var hennes pappa jobbar med att "han är komiker". Fröken undrade vad han då gör och hon svarade att "han komikerar".
Jag tycker att det är så bra. Jag kommunicerar med komik, alltså komikerar.
Jag beskriver det ofta själv som att det blir "bubbligt", det händer av sig självt och går oerhört fort. Jag släpper alla spärrar och publiken går med. Folk tänker inte efter utan säger det som faller dem in, jag hittar snabba svar, bollen studsar rätt hela tiden. Stolpe in!
Då kan det bli som igår, i en villaträdgård, i ett partytält som plötsligt börjar koka, bubbla, och vi går loss och jag styr och vi befinner oss i full fart ner för backen och jag har ändå full koll.
Det är en oerhört häftig upplevelse.
"Vad är din titel?"
"Åh herregud.."
"Herre Gud? Vilken karriär!"
Och så fortsätter det så.
Där och då. Live och i stunden.
Den känslan strävar jag alltid efter och hoppas hitta den tre kvällar på Norra Brunn, en kväll på Fotografiska i Stockholm och med Stående Ovationer i Allerum den här veckan.
Till att börja med.