Så olika förutsättningar, så olika gig.
Först:
Hotell Skansen i Båstad, måndag kväll, 80 lärare på sjuksköterskeutbildningen i Lund. Jag kommer till kaffet efter en lång konferens och middag. De är trötta. Lokalen är svår och dämpad, lite för mörk.
Jag jobbar hårt, har bra material för målgruppen, kommer igång fint, har ett tag tokhugg med rullande skratt nonstop. Surfar. De blir trötta. Jag kämpar på. Arbetsseger. Fin feedback efteråt, bland annat att det var "en varm föreställning". Nöjd.
Sedan:
Tisdag morgon, nästan 300 gymnasieelever i en Pingstkyrka. Efter introduktion av elevråd och lärare kör jag ca tjugo minuter. Svår målgrupp, jag brukar tacka nej till gymnasieelever. Men jag fick lyssning och intresse och hittade helt rätt nivå. Lite för lärarna, lite för eleverna. Pratade om alla människors lika värde. Sa bra saker. Fick skratt. Körde min sång och fick grym lyssning och jätteapplåd. Mycket nöjd.
Och nu:
Onsdag kväll, pensionärer i Hässleholm. Lätt middag och trivselkväll. Jag körde nästan en timme innan kaffet. Svårbedömt. Några av dem hade sett mig i Helsingborg och bokat mig till sin lokalavdelning. Några gillade inte grejen, andra hade tokkul. Lite försiktig stämning. Hög medelålder. Jag var god och glad och myste och sjöng och tjofaderittan. Det är olika på olika pensionärsföreningar. Och damerna som fixade i köket var bäst. Gott kaffe!
Så hur svarar man på frågan: hur är det att vara professionell komiker?
Typ olika olika dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar