Mästarträffen

Idag var jag konferencier på Mästarträffen på rådhuset. Jag tror att det var sjätte eller sjunde gången som jag höll i detta arrangemang och det är alltid väldigt kul att träffa alla idrottsmän och -kvinnor som blivit mästare under förra året. Europamästare, nordiska mästare och svenska mästare i en massa olika sporter träffas och får en present och en middag. Allt från bowling, simning och skytte till karate är representerat. I år var det över trettio mästare som firades.
Jag håller ihop arrangemanget och intervjuar alla.
I år hade jag fått minimalt med information i förväg så jag fick söka info på nätet och sedan improvisera mycket på plats. Det gick faktiskt extremt bra.
Jag fick till bra och intressanta intervjuer och det blev väldigt trivsamt och spontant. Kul också att det är sådan åldersspridning på mästarna. Bland annat en fyrtiotvåårig svensk mästare i tyngdlyftning!
I år var dessutom Skanåker med, sjufaldig olympier. Imponerande.
Jag fick mycket beröm för intervjuerna efteråt. Gott. Slipstenen är dragen.

Hjältar

Veckans hjälte är Göran som hjälpte mig i veckan.
Dagens hjältar är Anders, Stefan, Khalid, Syrran, Åke och Petra som hjälpte till med flytten idag. Sanna vänner som offrar en lördag.
Och Morsan som fixade god fika.
Men största hjälten var Brorsan som hängde med längst.
Tretton hårda timmar sätter för övrigt spår i en femtioårig kropp, så nu är jag sleten.
Huset är halvtomt och det ekar i rummen. Men det blev bra hos Hustrun och Yngsta Dottern, de har en mysig lägenhet i kanonläge. Snart är det min tur att flytta. Det blir bra, jag behöver komma bort från huset.
Lorrycitat: De e mycke nu...

Snurrigt värre

Jag hinner inte med. Det är helt enkelt för mycket. Fick dock bra hjälp av Göran som offrade en dag och kom till Helsingborg och hjälpte mig att bli klar med montering av persienner och elarbete i Hustruns lägenhet. I helgen blir det en första flyttomgång och efter det har vi separerat. Konstigt.
Men det är fortfarande massor av praktiskt kvar att lösa. Massor.
Mitt jobb haltar våldsamt. Jag måste ta några timmar på kontoret i morgon och komma ifatt. Svara på förfrågningar och planera nästa veckas gig. Shit, jag har varit borta så länge att jag glömt mitt material!
Just nu sorterar Hustrun böcker. Pallar inte, går och lägger mig.

Firad!

Oj, vad jag blev firad i lördags.
Först en runa i Helsingborgs Dagblad och sedan fest på kvällen. En riktigt, riktigt bra fest.
Vi var på Jacob Hansens hus och det var familj, släkt och vänner, helt enkelt trevliga människor som jag tycker om.
Och vilka fina tal de höll! Superfina tal med massor av värme. Tack till Tove, Åke, Johan W, Khalid, Mona och Johan T. Jag blev helt överväldigad.
Och Håkan och Tina som sjöng en jätterolig sång som Morsan skrivit. Och allsången med en kul text av bland andra Per och Göran. Tiden flög fram!
Tack till alla som kom och ville fira mig och tack till Rickard för musiken och jättetack till Siv och Pia för fantastisk service!
Fast jag fattar fortfarande inte att det är mig det handlar om. 50 år?

Lurad och roastad!

I tisdags tyckte Hustrun och Yngsta Dottern att vi skulle gå ut och äta på Phun Thai, men jag var för trött så jag ville inte följa med. Efter många och långa övertalningar förtstod jag att det var något speciellt så vi åkte ner till stan. Väl där fick jag veta att jag skulle gå till The Tivoli. Nu misstänkte jag att det var något på gång, men max att det var att Jocke o Hasse som ville bjuda på mat. När jag gick in genom dörren så möttes jag av ett rungande Ja Må Han Leva och jag kunde inte riktigt fatta vilka det var. Men så ser jag att där är folk från HECK, Champagne Safari, The Tivoli, mina syskon och ett helt gäng komiker. Och jag gick rätt in i dimman.
Jag tror att jag kom lite i chock för jag kunde inte fatta att alla dessa tagit sig tid att komma dit för att fira mig. jag såg att det var riggat mikrofoner och förstod att nån skulle uppträda.
Efter hand fick jag veta att jag skulle roastas och om jag var i dimman innan så var det smog nu. Jag kunde inte ta in det.
The Tivoli (tack Linda!) hade fixat mat och det var champagne (tack, Jocke) och nu förstod jag också att det var Khalid och Taps som stod bakom det hela. Och vilket jobb de lagt ner! Otroligt!
Khalid var konferencier och han inledde väldigt roligt......precis som Lars Taps.
Tyvärr hann jag inte fotografera alla och allt som hände, för det hände överallt och hela tiden och jag var helt snurrig. Var skulle man titta? (Filip, Aina, Tove)(storebror Håkan, Jenny, lillasyster TinaPå storbildsskärmen kom väldigt roliga hälsningar från Adde Malmberg, Lena Frisk och Johan Glans.Och Khalid och Taps hade gjort flera fantastiskt roliga filmer med bland annat Aina och Tove i huvudroller och så hade de åkt till Ljungbyhed och gjort ett långt reportage. Sjukt roligt!!
Mats Andersson var rolig på scen, precis som... ...Maja gutter som kom i rollen som Anna Anka. Mycket lyckad roastning!

Och Göran och Lars hade skrivit en riktig Tre Flugor-sång om mig. Med glasögonen på så kunde de se texten! Succé.

Raffe och Sus njöt av kvällen.

Och jag tror att de här hade riktigt kul också!
Elin och Trollis och Thomas P stod också på scen.

När jag skulle "försvara" mig var jag så tagen av situationen och så rörd att det bara blev blajblaj. Vilket fantastiskt initiativ och vilket oerhört jobb av Khalid och Lars. Och av Tobias som filmat.

Jag skall visst få hela kvällen och alla filmerna på en DVD. Vilken grej!

TACK alla som var med i tisdags. Jag är väldigt tacksam, rörd, omtumlad och nu börjar jag kunna känna mig lite, lite stolt också.

TACK!

Elin skrev

Göran skrev

Mats skrev också på sin blogg

Egypten

Mycket skall man se innan öronen trillar av, eller hur är det nu?
När jag kom till dykcentret i Tondoba Bay i södra Egypten visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka. Det är som en byggplats på en soptipp mellan två vägar, samtidigt som det är bedårande vackert hav utanför och fantastiska berg i bakgrunden och sköna lirare som jobbar här och det hela känns lite som ett scoutläger. Restaurangen är några kuddar på marken (inget för den ledbrutne),stjärnhimmeln är överväldigande, menyn består av en enda rätt och i baren är det "ta själv" som gäller. "Safe deposit" är ett kuvert som Hassan häftar ihop.
Så förstaintrycket var förvirrat, men lovande. Det är ju trots allt dykningen som är grejen här.
Och som jag dykt!
Första dykdagen bjöd bland annat på närkontakt med en stor muräna och en livs levande vild delfin som kom ända fram och kollade in oss!

Sedan såg jag sköldpaddor, små hajar och en herrans massa färgglada fiskar och koraller. Så jag dök och dök. Och så dök jag.
För att få en paus i dykningen tog jag även en tur till en nationalpark som såklart var lite av en turistfälla, men eftersom vi bara var två personer på turen så kändes det ändå helt okej. Det var faktiskt riktigt mäktigt att rida på en kamel i svarta natten med stjärnhimmeln ovanför och beduiner som red vid sidan om och sjöng.
En dag åkte jag och några till söderut med bil till en strand där vi först gjorde ett dyk på korallerna och sedan ett dyk på ett vrak. Det var en rejält stor lastbåt som legat där i trettio år och det var mycket imponerande. Kul att se att det var riktigt mycket koraller som nu börjat ta över vraket. Stillsamt, spännande och vackert.
Sedan drabbades jag även av turistmage men det är inget man skriver om...
Men några dyk till klarade jag av och det är en härligt social upplevelse där man verkligen får träffa alla sorters människor. Det pratas dykning i alla väderstreck.
Så det blir fler dykresor. Om och om igen.
Borneo nästa?

Olika scener jag uppträtt på...

I bygdegården i Skällinge var baren öppen...


...och i Grytan i Helsingborg var det fullt av folk.


Jag har stått utanför en hembygdsgård...


...och på en klubb med backdrop...


...både en och två gånger.


Inne i en hembygdsgård fanns en scen...


...men på konferenshotellet fick jag stå på en diskback.



Jag har suttit backstage med min Ramlösa på en klubb i Malmö...


...och i ett förråd i Älmhult.




På The Tivoli är scenen rund...


...medan den var fyrkantig och på en gaffeltruck i Malmö.


Jag har uppträtt på julfest med gröt efter gigget...


...och på den där kända klubben i Stockholm där Peppe lagar pasta efter showen.


Så det är olika ibland.

Bowling igen

Idag var det dags för den årliga bowlingen med Fina Killar och minsann om inte alla åtta kunde vara med i år! Det var sextonde året som vi spelade och Brorsan och jag har varit med samtliga gånger. Det slogs inga rekord även om vi gjorde vårt allra bästa snitt, dvs vi spelade bra bowling. Dessutom badade vi bastu på hotell Kärnan och så blev det lite öl innan vi käkade på Bishops Arms.
Vi noterar att Åkes opererade fot fick plats i en sko av storlek 48...


...att alla resultat skrivs ner noga och arkiveras...


...och att gubbarna blir tröttare för varje år och ingen pallade vara uppe efter klockan 23.


Bowlingen då? Ja, jag firade triumfer resultatmässigt med bästa runda (176) och bästa snitt per ruta. Men det är inget man skryter om...
PS
I bastun konstaterades att vi får byta namn till "fina" "killar"...

Tre Flugor...

...dvs Göran, Lars och jag träffades för samkväm och lite jobb idag. Vi uppdaterade varandra på vad som hänt sedan sist och planerade lite inför 2011. Vi åt libanesisk lunch och thailändsk middag. Vi skrev några skämt.
Och så spelade vi bowling.


Och tog en öl.


Och jag vann.



I bowlingen alltså.

Det var fler än vi...

...som tyckte att det var en bra idé att promenera längst havet i solskenet idag. Lämmeltåg, sa Bull.