Egypten

Mycket skall man se innan öronen trillar av, eller hur är det nu?
När jag kom till dykcentret i Tondoba Bay i södra Egypten visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka. Det är som en byggplats på en soptipp mellan två vägar, samtidigt som det är bedårande vackert hav utanför och fantastiska berg i bakgrunden och sköna lirare som jobbar här och det hela känns lite som ett scoutläger. Restaurangen är några kuddar på marken (inget för den ledbrutne),stjärnhimmeln är överväldigande, menyn består av en enda rätt och i baren är det "ta själv" som gäller. "Safe deposit" är ett kuvert som Hassan häftar ihop.
Så förstaintrycket var förvirrat, men lovande. Det är ju trots allt dykningen som är grejen här.
Och som jag dykt!
Första dykdagen bjöd bland annat på närkontakt med en stor muräna och en livs levande vild delfin som kom ända fram och kollade in oss!

Sedan såg jag sköldpaddor, små hajar och en herrans massa färgglada fiskar och koraller. Så jag dök och dök. Och så dök jag.
För att få en paus i dykningen tog jag även en tur till en nationalpark som såklart var lite av en turistfälla, men eftersom vi bara var två personer på turen så kändes det ändå helt okej. Det var faktiskt riktigt mäktigt att rida på en kamel i svarta natten med stjärnhimmeln ovanför och beduiner som red vid sidan om och sjöng.
En dag åkte jag och några till söderut med bil till en strand där vi först gjorde ett dyk på korallerna och sedan ett dyk på ett vrak. Det var en rejält stor lastbåt som legat där i trettio år och det var mycket imponerande. Kul att se att det var riktigt mycket koraller som nu börjat ta över vraket. Stillsamt, spännande och vackert.
Sedan drabbades jag även av turistmage men det är inget man skriver om...
Men några dyk till klarade jag av och det är en härligt social upplevelse där man verkligen får träffa alla sorters människor. Det pratas dykning i alla väderstreck.
Så det blir fler dykresor. Om och om igen.
Borneo nästa?