Danmark

Danmark åkte ur VM. Trist, men resultatet var rättvist. Jag och Brorsan åkte över till Helsingör för att se avgörande matchen. Det blev en skön tur med öl, gammeldansk och tre "uspecificerte smörrebröd" på klassiska Strandborgen och sedan skulle vi se matchen på "storbild" på Axeltorv.





För mig är detta bilden av det Danmark jag växte upp med och det Danmark jag alltid trivts med.
Inte fasen funkade storbilden, men då blir det en TV på lasbilsflaket istället!





Brorsan och jag drog oss in på en pub och såg matchen där.

Danmark har alltid varit viktigt för mig. Helsingör, Holger Danske-krogen, Helsingör Runt-cykling...
Förr kände jag mig alltid hemma i Danmark och funderade ofta på att flytta dit. I åtta år pendlade jag till Danmark och jobbade som sygeplejerske och jag trivdes väldigt bra. Både med patienter och kollegor. Jag har ståuppat i Danmark och till och med ståuppat i TV i Danmark.
Mitt förhållande till Danmark har alltid varit gott.
Men nåt har förändrats och det är inte till det bättre. Nån ängslighet och ful smygrasism har blivt accepterad som dansk. Böllementaliteten.
Jag märkte under mina år i Danmark att tonen gradvis blev råare och hårdare och polariseringen blev värre. Mest i media.
Lena Sundström beskriver det väldigt bra i boken "Världens lyckligaste folk". Läs den. Alla borde läsa den så att det inte händer samma sak här.
Tyvärr känns det nog som om gränsen även är passerad i Sverige.
Jag gillar det inte.
Och jag saknar mitt gamla Danmark.
Men ibland hittar man tillbaka, som på ett torg under fotbolls-VM. Även om Danmark åkte ut.