Det är alltid lite extra nervöst när det sitter folk i publiken som man känner och som man vet har sett en nyligen. Och när det dessutom är någon som man känner som engagerat dig, då är det mycket som står på spel.
Så jag är alltid noga med att hålla mig professionell och ha lite distans vid sådana engagemang.
Så var det ikväll och jag tycker att det blev riktigt bra, trots regnsmatter på tälttaket och att det hunnit bli mörkt så jag knappt syntes. Men med energi och frenesi, en bra ljudanläggning och med en väldigt välvillig publik så blir det bra, riktigt bra. Standup i ett partytält hemma i någons trädgård funkar även det. Det är genrens styrka, flexibiliteten.
Och min styrka med.
Det var en härlig fest som Magnus och Lena ställt till med och jag träffade många ansikten från förr som jag inte sett på kanske trettio år. Mycket nostalgi blir det. Back to Ljungbyhed på sjuttiotalet...
Grattis till femtioåringarna och tack för förtroendet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar