I lördags var jag på kyrkorådet i Kvistofta och uppträdde och det var hur kul som helst. En anings avvaktande i början, men efterhand var fler och fler med på tåget och det tog inte många minuter innan rummet kokade och efter en halvtimmes föreställning fick jag en otroligt lång och varm applåd. Och det blev extranummer!
Ja, det var verkligen en härlig show och ett fantastiskt mottagande.
En konstig grej var att jag spelade fel på ukulelen flera gånger. Jag kom helt enkelt vilse om och om igen. Även om jag kan låtarna. En mycket märklig känsla där lösningen är att sluta tänka och bara fortsätta. Men hur lätt är det i situationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar