Det blev en skön eftermiddagsföreställning på en pensionärsförening idag och jag hade kul och de hade kul och jag blev glad av att träffa dem och av alla snälla och uppskattande ord som jag fick efter föreställningen.
Extra upplyftande var att
- jag använde min guitalele (minigitarr) för första gången
- förra ägarna till Karlssons El var där och de påminde mig om att jag köpte min näshårstrimmer hos dem. Den näshårstrimmer som jag använde i mitt enda TV-framträdande (Släng dig i Brunnen 1999) och som gjorde mig till "mannen som gav näshåret ett ansikte"
- en nittioårig dam längst fram skrattade så tårarna rann. Så himla härligt!
Nu tjugo minuter på soffan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar