Kvällens två gig gick jättebra och det behövde jag. Inte för att jag egentligen är ur form, men jag behövde en riktig energikick och det fick jag.
Först en trettioårsfest och därefter en femtioårsfest. Olika förutsättningar, såklart, men ändå ganska lika. Helt klart är jag mer på hemmabana på den senare men vid båda tillfällena kommer jag som en surprise och måste därför hålla mig till det och bygga från grunden. Och jag bygger och väver in och fångar upp och skapar ett vi. Proffsigt och leksamt.
Lite extra gott är det i Röstånga där publiken är från ungdomar i tidiga tonår till glada pensionärer och jag får alla med mig och det jäser och bubblar och närvaron blir total. Familjefest de luxe.
Det blev en bra kväll med många härliga möten med trevliga människor.
Det är till och med så att ett klassiskt postgigvakenhetssyndrom känns bra...
Väry najs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar