Showen som vi satt upp på Sundspärlan tycker jag är riktigt bra. Jag funderade mycket på vilken inställning vi skulle ha till publiken. Jag vet att det kommer många till julshower som fullständigt skiter i showen. De är bjudna av företaget och skall bra supa. Varför man då väljer att betala extra för en show är obegripligt för mig.
Men man kan inte göra en föreställning för det värsta fyllet. Samtidigt får man kompromissa lite och inte bli för pratig. Jag tycker att vi har lyckats med det. Vi har en varm och kärleksfull föreställning som är mycket visuell och med raka skämt. Musiken passar publiken utan att vara allt för fjäskig.
Jag skulle bara önska at man gjorde mer insatser för att dämpa de som stör mest. Publikvärdar som cirkulerar bland publiken är min nästa idé. Om jag någonsin sätter upp en julshow igen så skall jag se till att ha det.
Jag var och såg Parapetens julshow med Estrad och det var väldigt oroligt i publiken under hela showen. Nu funkar det för dem eftersom det är en sån föreställning. Precis som det funkar på Wallmans med samma koncept. Fast som artist är det hårt att se. Det kryper i kroppen på mig när jag ser bra talang och en massa arbete slösas bort på det viset. Som producent förstår jag det dock. Det är oförargligt och funkar på den publiken.
Julshowen på Slagthuset i Malmö fick förresten en hård recension i KvP igår. Man kunde bland annat läsa sig till att det hade varit stökigt i publiken. Inte kul.
På Stadsteatern är det definitivt inte stökigt i publiken, men alldeles för tyst. Jag var och såg Fyrverkerimakarens dotter och återigen funderade jag på: vem spelar de för? Föreställningen var alldeles för högtravande för barn och för fjantigt spelad för vuxna. Scenografin och tekniken briljerade (det såg dyrt ut!) men regin och spelet var inte kul. Humorn saknade all timing och man visste inte om det var okej att skratta och applådera i föreställningen. Man måste bestämma sig. Är det en fjärde vägg eller inte?
Förresten så satt vi på 12e raden och hade jättesvårt att höra vad de sa. Varför har man inte "myggat" upp rösterna när det är så mycket bakgrundsljud och musik? Men det är en annan fråga.
Från och med nu kommer jag mer och mer att fundera på: vem spelar jag för? Vilka är min publik? Vilka vill jag nå och hur?
1 kommentar:
Hej Martin!
Jag heter Alexander och spelar med i fyrverkerimakaren. Det var synd att du inte tyckte att föreställningen nådde fram och att skämten gick förlorade. Men jag måste ändå säga att vi har använt barn som testpublik och ALLA har varit enormt glada i föreställningen och skrivit brev till oss. Vi har fått in ett femtiotal än så länge. Jag respekterar naturligtvis din ärlighet och faktumet att du inte gillade föreställningen. Men jag känner ändå att när du säger att den är för högtravande för barn så underskattar du din publik. Barn är inte dumma. De fattar de mest subtila poängerna. Vår hittils yngsta publikmedlem har varit 2,5 år och hon var så förtjust att hon inte ville gå ut i pausen och efteråt ville hon se den igen. Hon kommer nästa vecka för att se om den. Barn förstår!
Jag råkar nämligen tycka att det är svårt att spela "över" barn. De hade fattat Strindberg om de inte hade tyckt att det var så himla tråkigt. Men som sagt, jag respekterar din åsikt och tackar för att du tog dig tid att se vår föreställning.
Mvh - Alexander Karim
alexanderkarim@telia.com
Skicka en kommentar