Rätt så ofta så förstår jag inte delar av svenska folket. Som folk som är religiösa, eller folk som tror att "marknaden" är god och reglerar sig själv, eller som röstar på Sverigedemokraterna. Eller som igår när jag, kanske för första gången, såg melodifestivalen. Jag såg i stort sett hela programmet, inklusive röstningen. Och jag kunde inte förstå att de flesta som ringde och röstade (bara en sån sak, folk ringer och röstar), de röstade på låten som vann. Var de ironiska? Jag fattade det inte. Är det "svenska folkets" musiksmak? Uppopad opera. Jag kräks.
För övrigt är jag inte det minsta lilla förvånad över finanskrisen och bonusar och höga löner i företagstoppen. Det har pågått länge. Hela det sättet att tänka. Jag minns hur jag tänkte att "jaha, nu skall alla bli "klippare" och rika" när pensionssystemet ändrades och Teliaaktien skulle bli en "folkaktie". Såklart att det inte skulle hålla.
Jag ger inte en spänn för de ledande personer som, som ett mantra, upprepat att vi måste betala höga löner till andra ledande personer (dvs de själva) annars ...annars...ja, annars vaddå? Jo, annars skulle de lämna landet. Så utan att blinka tycker SEBs VD Annika Falkengren att hon är värd en miljon i månaden. Hon tycker att det är rimligt. "Jag har också ett härta", sa hon. Jomenvisst, av sten.
Stryk skulle hon ha. Och av mig får hon inget annat än förakt.
Nu skall jag skriva material om att hugga händerna av girigbukar. Straff a la Saudiarabien.
1 kommentar:
Jag tycker man ska hugga händerna av dem som är så narcissistiska att de tror att det inte finns ett högre medvetande än deras eget lilla, förtvinade. ;)
Skicka en kommentar