Dels jämförs man med alla andra fantastiska underhållare och estradörer som gästar dem och dels skulle jag göra två hela akter. Själv!
Dramaturgin löste jag genom att ha med den eminente musikern PO Nilsson och jag kunde därmed göra tre riktigt starka sångnummer. Då känns föreställningen mer som en kabarét än en vanlig standup.
Och det funkade.
Faktiskt blev jag överraskad över hur bra sången lät, speciellt i soundcheckningen. Kan jag få till det så nån gång med adrenalinpåslag också, så jäklar!
Jag skulle som sagt göra två fyrtiofemminutersakter och med hjälp av en klocka på scenen (proffsigt, precis som ALLT annat runtomkring) hade jag järnkoll och gjorde EXAKT 45 plus 45 minuter!
Hur proffsigt är det då?
Bemötandet, tekniken, maten innan, kanelbullen i pausen. Allt är superduper!
Och föreställningen blev väldigt lyckad. Jag var säker och stabil, även när jag glömde text och spelade fel, och jag är mycket nöjd. Detta får anses vara premiär på "Femtio, frånskild och förvånad". Så här skall formen vara, det här formatet trivs jag med. Lite stressad över att jag fick köra mycket som var gammalt, men jag ville hålla mig till temat så mycket som möjligt. Men publiken trivdes och det var nog första gången som en majoritet av publiken sett mig uppträda förut.
Och så kul att det kom så många! Säkert hundra pers i publiken. Så stolt jag är!
Tack till alla på Hillesgården och honung istället för blommor är hundra procent rätt!
Det här känns riktigt, riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar