Ett fyrtiotal sjukvårdsfolk, blandade yrken, blandad ålder, både män och kvinnor = lätt.
Fjorton politiska sekreterare i trettioårsåldern och yngre = svårt.
Framförallt är det gruppens storlek. Gränsen går vid 25 pers ungefär. Över 25 är det en "publik", en grupp som har ett eget liv. Där skratt föder skratt och man kan släppa loss och gömma sig i gruppen. Under 20 så är det tjugo individer där alla ser alla och alla har koll på alla. Och då släpper man inte loss.
Så vad gör man?
Jo, man anpassar sig till situationen och gör en föreställning där man visar tydligt att man ser alla och att det inte är farligt att skratta. Vilar i situationen, accepterar att det blir lugnare i perioder. Och då blir det trevligt. Till och med lite mysigt. Och till slut är alla avslappnade och vågar skratta.
Så blev det igår.
För övrigt så kan jag säga att igår var Skåne som allra vackrast. Rapsfälten, blå himmel, det ljusgröna, solnedgången. Och Bjärsjölagård, vilket ställe! Vilken miljö!
Det var grannt så "öjena vannades".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar