I morgon fyller Johan Tell 50 år.
Vi har varit vänner sedan 1986-1987 då vi stötte ihop i samband med att vi var med och bildade Kulturföreningen Röda Kvarn i Helsingborg. Johan representerade Föreningen Udda och jag hade Marginalteatern. Vi satte tillsammans upp tre kabaréer 1987-1988 som var jättebra. Finurliga, roliga, smarta.
Johan flyttade så småningom till Stockholm och vi har hållit kontakten sedan dess.
Johan skrev under många år krönikor och resereportage i Vagabond. Han har gett ut flera böcker om allt från svenskhet, utrotningshotade saker och fritidshus. Numera skriver han mest om miljö. Hans "100 sätt att rädda världen" är både bra och en bestseller.
Johan är den person jag beundrar mest.
Han skriver fantastiskt bra. Han har en förmåga att se bortom det självklara och dra oväntade slutsatser. Han är klok, ja jag tycker att Johan är en vis man. Han är en bra kamrat.
Johans novell "Stekt gnu" är bland det bästa jag läst. I "Älskade Fritidshus" skriver Johan om när jag och Äldsta Dottern Frida hälsade på i hans stuga och Johan tappade sin glasögon i sjön. Jag och Frida har gjort en barnbok om samma händelse. Boken finns bara i ett ex, som Johan äger.
Alltid när jag är i Stockholm försöker jag bo hos Johan och hans sköna familj, Karin, Tekla och Katinka. För att det gör mig gott.
Ibland paddlar vi kajak, Johan och jag.
Johan vill inte fira sin femtioårsdag. Det skiter jag i. Grattis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar