Årskrönika 2011

"Det Turbulenta Året" eller "Nystart för Herr Svensson?".

Ja, det har varit ett konstigt år, 2011. 

Innehållsrikt, omvälvande, jobbigt, hemskt och, på något märkligt sätt, samtidigt och bitvis ganska bra.

Så här kommer min längsta årskrönika någonsin!
Min standup och mitt privatliv har påverkat varandra oerhört mycket. Jag gick in i 2011 i ett kristillstånd. Skilsmässan var ett faktum och det var hemskt jobbigt att avsluta ett 27-årigt förhållande. Mitt i detta fyllde jag femtio och det tog mig väldigt hårt. Klassisk medelålderskris!
Detta sammantaget gav mig en skrivkramp som gjorde att jag inte skrev något överhuvudtaget från november 2010 till september 2011. Återkommer om detta. 

Skilsmässan gjorde också att jag gick ner tolv kilo! En märkligt positiv bieffekt för jag mådde bra av att vara lättare och jag kom igång med att träna och nu längtar jag till mina Afro-pass och Box-pass. Hur kul som helst! Skilsmässa måste var den effektivaste batningsmetoden.

Jag började året med en dykresa till Egypten och när jag kom hem ville familjen att vi skulle gå ut och äta. Jag var oerhört trött och sliten, gick verkligen på ångorna, så jag ville inte. De övertalade mig och jag misstänkte att mina syskon och mor skulle vara på restaurangen. Men vi vek av och gick till The Tivoli och där satt ett gäng kollegor, vänner, släkt och familjen. Det var Khalid och Taps som ordnat en roast och det var väldigt generöst och kul och jag var helt överväldigad, ja närmast chockad. Som tur är filmades det hela och jag fick det på dvd, för jag var så stressad och sliten att jag hade svårt att ta in det. Men shit vad snällt!

Sedan gick våren med rullgardinen nere, stress i magen och stressdimma i ögonen. Det var en tuff period med husförsäljning och lägenhetsköp och renovering och flytt och uppbrott och mycket sorg.

Arbetsmässigt höll jag uppe styrfart, tack gode gud för hög lägstanivå, men jag skrev ingenting, verkligen ingenting.
Jag kände stor press att ha något nytt till Kuljuli för det är ändå 5000-7000 pers i publiken, så jag skrev en sång om folks rädsla för folk från andra kulturer, och det blev en riktig hit. Jag har fått oerhört mycket positiva reaktioner på den sången.
Låten framförde jag också när Helsingborg samlade över 1500 ukulelespelare till ett guinnesrekord. Det var en fantastisk kväll i augusti fylld med glädje, gemenskap och kärlek. Jag var konferencier och jag har fått oerhört mycket cred för min medverkan. Det var stort och vackert.
Samma dag deltog jag i kändisfotbollen med Idrott för alla, ett underbart arrangemang som jag är väldigt stolt över att få vara med i.

På Helsinborgsfestivalen hade jag standup i tältet i Stadsparken som vanligt. Det gick väldigt bra för mig och i stunden tog jag upp att jag sett två T-shirts till försäljning med homofoba och rasistiska budskap. Jag fick bra gensvar från publiken. Lite senare under sommaren regerade jag på en artikel i HD och det ledde till en stort uppslagen intervju med mig om T-shirtsen på festivalen. Shit vad vissa blev arga. Det finns många trångsynta där ute och man övertolkade mig så att det kom att handla om yttrandefrihet, något jag inte alls ville diskutera. Nåväl, jag hoppas och tror att det ledde till en diskussion i kommunen om vad som är ok och inte att sälja på festivalen. Bäst var dock att det var många som tackade mig för att jag tog upp saken, och det värmde extra med ett fint mail från några jag inte känner, men som uppenbarligen jobbar på Telia: ” Vill bara skicka en uppmuntrande hälsning angående ditt uttalande i HD idag. Jag kan tänka mig att du får ett antal mail eller kommentarer som skäller på dig så för att jämna ut lite så ställer vi oss upp här på jobbet och applåderar dig istället!”. Snyggt!

Mina sommarkurser på Fridhem går väldigt bra. Jag har själv väldigt roligt även om jag de två senaste åren fått jobba väldigt hårt med gruppdynamiken och personlig coachning på Steg 2-kurserna. Det var ingen lek i somras…
Å andra sidan var Grundkursens grupp den bästa jag haft och föreställningen på torsdagskvällen var väldigt, väldigt bra. Proffsig! Vi kunde uppträtt på vilken comedyscen som helst och gjort succé. Helt klart!
Utvärderingarna jag får av deltagarna är härliga och gör mig rörd. Många upplever verkligen Fridhemsveckan som något alldeles speciellt extra. Och det gör jag med.

På kurserna ger jag väldigt mycket material till deltagarna och det fungerar verkligen. Men själv lyckades jag inte skriva alls under större delen av året. Jag kom inte vidare, censurerade mig själv och tyckte att allt var kass. Nånstans förstod jag att jag måste skriva om skilsmässan, men jag klarade inte av det.
Vändningen kom när jag gick en endagskurs för Judy Carter, världens kanske mest erfarna standuplärare. Genom att skriva på engelska och med hennes hjälp och energi, så lyckades jag skriva om att jag var skild och då gick proppen ur! På några månader skrev jag 20 minuter riktigt bra comedy. Om att vara skild, och andra personliga ämnen och även observationscomedy om helt andra saker.
Jag och Göran Ebenhart bestämde oss för att ses varje måndag klockan 9-12 under hela hösten och vi hittade snabbt en metod, ett sätt att arbeta, som var väldigt effektiv. Mest en egen metod, men även grejor jag snodde av Judy Carter.
Så nu känns skrivandet hur lätt som helst igen!

Under hösten hade jag dels mycket jobb, men jag började också hitta mig själv och med det nya materialet blev det spännande och roligt att uppträda igen. Jag åkte till några rookieklubbar och lekte med materialet och mina föreställningar på The Tivoli gick väldigt bra under hösten.
För övrigt var sommaren på verandan på The Tivoli en stor publiksuccé. Tyvärr var hösten en publik besvikelse och vi tar en paus hela våren 2012.

Lite statistik:

Under 2011 gjorde jag 113 föreställningar, att jämföras med t.ex. 2008 då jag gjorde 172. 2003 gjorde jag 112 föreställningar.
Jag hade inte ett enda katastrofgig, dvs ingen betyg 1. En del tvåor blev det, men också många femmor.

Bästa föreställningarna under året var kanske: för en skola på Ronneby Brunn, för sjukvårdsfolk i Torekov, min kväll på Verandan, i tältet på Helsingborgsfestivalen, för skolfolk en tidig morgon på Konserthuset, på Ribban i Malmö…eller perioden 1-17 mars då jag gjorde sju ”betyg 5”-föreställningar i rad…

Årets stora besvikelse var att jag inte fick uppträda på Lunds Humorfestival. Jag hade blivit lovad att Tre Flugor skulle vara med, men plötsligt visade det sig att det inte var så, och istället fick jag var presentatör…

Tre Flugor gjorde förresten en unik föreställning på Hillesgården under hösten, och det är helt klart att föreställningen är väldigt bra, men frågan är om det inte var sista showen. Men det har vi ju sagt förr, så…

Jag har lite planer för 2012: 

En föreställning med Göran Ebenhart. Arbetsnamn: ”Stående Ovationer”
En egen emansföreställning. Arbetsnamn: ”Femtio, frånskild och förvånad”
Och så skall jag skriva massor av nytt material och jag ser redan fram emot sommarkurserna på Fridhem och att jag skall gå en kurs själv. Det blir antingen teaterimpro eller standupworkshop. Svårt val.

Privat så fortsätter mitt sökande efter ett stabilt liv som ensamstående. Jag skall odla gamla och nya vänskaper. Jag vill lära mig nya saker, jag vill dyka och paddla, resa och vara en bra pappa till min vuxna döttrar. Helt enkelt vara femtio, frånskild och fortfarande förvånad.