Idag var det nationellla anhörigdagen och det firades bland annat i Örkelljunga. Det innebär att man bjöd in personer som vårdat eller vårdar någon anhörig till en god middag och lite underhållning. Så jag packade ljudanläggningen i Skodan och körde E4 norrut.
Jag är mycket stolt och tacksam över att jag fick uppdraget. Att vårda en sjuk anhörig är mycket vackert och kärleksfullt.
Föreställningen gick bra även om det var lite försiktigt i publiken. Jag var en aning avvaktande och hade känselspröten ute hela vägen och tycker att jag hittade en lagom nivå för just den här kvällen. Det var fina och lyssnande människor och jag kände att jag kunde säga något som inte bara var roligt utan även viktigt.
Efteråt fick jag fina kommentarer och så fick jag träffa världens sötaste och härligaste byskolelärarinna från Tockarp. Hon gav mig kanske den bästa feedback jag nånsin fått när hon berättade om den svåra sorg som nyligen drabbat henne och att hon inte trodde att hon skulle kunna skratta igen och nu hade hon skrattat så gott åt mig. Det handslaget och de orden kommer jag alltid att bära med mig.
Tack för det.
Och tack för fint arrangemang och trevligt bordssällskap.
Bra kväll.
1 kommentar:
Att få skratta är så viktigt, och du är dessutom lysande..det vet jag sedan jag såg dig på Tivoli tillsammans med Ramlösa Södra.
Själv föreläste jag på Malmö Stads anhörigdag igår, en ytterst liten skara orkade stanna kvar till slutet då jag föreläste, men vad gör väl det när de som stannade kvar hade så många bra synpunkter. :)
Skicka en kommentar