Jag kan ju, det vet jag, men ibland tar tvivlet tag i mig. Det sliter. Gör ont i magen.
Nu har jag precis gjort ett jobb där jag själv hade hunnit övertyga mig själv om att det skulle gå käpprätt åt skogen, men så blev det ju såklart inte. Snarare tvärtom. Det gick jättebra och alla var nöjda. Jag kan ju.
Och ibland vet jag det.
Ofta, faktiskt.
Men när tvivlet börjat mala tar det lång tid innan det onda i magen går över.
Man är aldrig bättre än sitt senaste gig, brukar man säga.
Men det vete fasen om det inte är så att man inte är bättre än hur man fantiserade om hur det senaste giget skulle kunna gå.
Ungefär så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar