Tunnelseende

Även om jag anser mig vara en komiker som "ser publiken", dvs att jag vill ha en dialog och gärna tar kontakt med publiken, så ser jag inte alltid alla.
När jag var i Ängelholm förra veckan hände nåt konstigt.
Jag körde två set och i första setet så tyckte jag att jag tog in publiken. Bland annat så pratade jag med ett par på första bänkraden och fick till ett bra snack. De var från Hjärnarp, minns jag.
Mellan mina set gick jag ut en runda för att se Ronander och ta en bild till bloggen. Då ser jag mina goda vänner Anders och Kitte med dotter Petronella i publiken. De sitter på andra raden, precis bakom paret från Hjärnarp. Vi vinkar till varandra och jag tänkte att de måste ha kommit efter att jag körde mitt set.
Jag gick upp och körde mitt andra set. Jag såg såklart Anders och Kitte och hade lite koll på hur de reagerade på materialet.
Efteråt pratade vi en stund och de berättade att de suttit där hela tiden. Även under mitt första set. På andra raden! Och jag såg dem inte.
Vilken märklig känsla.
Jag har märkt att ibland, när jag är extra laddad, så får jag tunnelseende och får inget helhetsintryck av publiken. Men denna gången var jag lugn och fin, men ändå så tog jag inte in hela publiken.
Hrm, måste fundera mer på vad det beror på.
Analysläge.
Och medan vi funderar ser vi på lite bra comedy:
http://www.youtube.com/watch?v=UUQxZo3VLXU